Magstorm - Bloggen
Musik <> Magstorm – Bloggen

12 februari 2010:

Jag har börjat spela bas igen

Filed under: Musik — Etiketter:, , , , — Magnus Storm @

Efter många års uppehåll, i runda slängar 12-13 år, så har jag bestämt mig för att börja spela bas igen.

Det började med att jag hälsade på en gammal kompis (Michael, som är gitarrist) som jag spelade med på den tiden; vi hade inte setts på 8-9 år, så det var riktigt kul att ses igen. Vi tog några öl och kollade på ett par gamla videos från den tiden när vi spelade på ett par olika ställen – och jag kände hur lusten att börja spela kom tillbaka.

Det gick ett par dagar, sen föreslog han att jag skulle börja lira med ett coverband, där han var sångare och gitarrist (vilket band det rör sig om avslöjas senare). Bandet hade legat på is i ett par år, men nu verkade det vara dags att köra igång igen. Jag blev lite nervös till en början, men funderade jag på saken (i ungefär trettio sekunder) och tyckte att det lät kul. Problemet var ju att jag, som sagt, inte har spelat på 12-13 år. Skulle jag fixa att komma tillbaka med ett så kort varsel? Han snackade först om gig i maj och efter några dagar började han snacka om spelning redan i mars! Ooops! Och jag som…

Nåja, jag började se över min gamla basutrustning som hade stått oanvänd sen den tiden och bestämde mig för att skaffa en annan bas. Jag hade en Fender Jazzbas och en femsträngad bas av ett märke som jag har glömt, eftersom jag för många år sen tog bort lacken på den och oljade in den istället – som ni förstår så var den därför inte jättedyr, vilket brukar återspegla sig i kvalitén. Det är inga direkta fel på den, men inget speciellt med den heller. Jag bestämde mig för att skaffa en lite bättre femsträngad bas och började leta på Blocket efter lämpliga objekt.

ESP ltd C-305Ganska snart hittade jag en som verkade lämplig: en ESP ltd C-305 för att vara exakt. Killen som sålde den skrev i annonsen att han helst ville byta den mot en Jazzbas, ej Mexico-tillverkad. Eftersom min var tillverkad i Japan (1996) så kontaktade jag honom; han ville ha 7500:- för den. Efter att vi hade testat varandras basar och var nöjda båda två, så bestämde vi oss för att byta rakt av, utan att någon av oss lade pengar emellan. Nöjd och glad åkte jag hem och började slipa bort ringrostigheten.

Basriggen då? Mitt Peavy-slutsteg på 2X400 watt, som är bryggkopplat, och min högtalarlåda med två 15″ element i hade ju stått oanvända i alla dessa år – fungerade de fortfarande? Jag visste att min gamla preamp, en EBS-1, inte var pålitlig eftersom det var ett glapp i den, vilket får högtalarelementen att stå rakt ut och bröla som en gäng brunstiga tjurar när man minst anar det – det var helt enkelt bara till att börja leta preamp! Jag gick in på http://www.pratabas.se/ och frågade om någon där kunde rekommendera en bra preamp som inte kostade skjortan.

Jag fick lite av en chock när jag förstod att separata preamps var helt ute och nästan lite svåra att få tag i – jag stod ju trots allt där med ett rejält slutsteg och tyckte att det kändes onödigt att betala för en topp med integrerad preamp i bara för att jag inte hade någon separat preamp; ett rejält slöseri med pengar helt enkelt.

Jag åkte till MUG för att kolla vad de hade, något måste de väl ha i alla fall! Nej då, de hade inte en enda preamp att erbjuda! Efter att ha snackat med Bruce och Thomas ett tag så lovade de att ringa runt och kolla om de kunde hitta någon åt mig. Jag kontaktade dem igen nu i måndags och de hade minsann letat fram en: en Focusrite Tone Factory. Den hade några år på nacken och hade suttit i ett rack som demo-ex, men skit samma; den hade kostat nästan 8000:- ny och jag skulle få den för 3000 spänn – jag brydde mig inte om att den var begagnad.

Jag satte mig ner, kopplade in en bas, och började skruva på rattarna. Efter en stund så bestämde jag mig för att den var vad jag letade efter; den hade en bra kompressor, justerbar gain och en massa tonkontroller; dist hade den också, något som jag inte kommer att använda så där jättemycket, men i alla fall.

Det enda jag saknade nu var två högtalargaller till lådan; de hade jag slängt ett par år tidigare i tron att jag aldrig skulle ha någon användning för dem. Efter en del letande så bestämde jag mig för ett par på NetOnNet; de var billiga (19:-) och skulle duga till det jag ska ha dem till. Ok, de kanske inte ser så proffsiga ut, men vad f*n. Riggen är klar med andra ord :)

04 januari 2010:

Phil Lynott – idag är det 24 år sen han dog

Filed under: Musik — Etiketter:, , , — Magnus Storm @

Ja, 24 år har det gått sen en av mina absolut största musikaliska hjältar dog. Han blev intagen på Salisbury Hospital i slutet av december 1985, där man konstaterade att han hade både njur- och leverinfektion och den 4 januari 1986 avled han i en kombination av lunginflammation och hjärtkollaps, hans hälsa var väl så försvagad av åratals alkohol- och drogmissbruk att den inte orkade längre. Phil Lynott var, som många vet, frontman, sångare och den huvudsakliga låtskrivaren i Thin Lizzy.

Jag upptäckte Thin Lizzy 1976 (då jag var 10 år gammal) när en klasskompis till mig spelade albumet Jailbreak, som släpptes samma år, för mig. Jag hade aldrig hört nån häftigare musik och föll som en klubbad oxe; de tvåstämmiga gitarrerna, Phils röst, Brian Downey’s lite jazziga trumspel, allt satt perfekt! Brian Downey är förresten en mycket underskattad trummis om du frågar mig, utan honom hade Thin Lizzy inte haft samma avspända framtoning. Allt detta fattade jag förstås inte förrän långt senare, det var någonting som man hörde undermedvetet, antar jag.

Jailbreak är än idag den bästa Thin Lizzy-plattan tycker jag, delvis beroende på att det var den första plattan jag började lyssna på förstås. Andra bra plattor är Bad Reputation, Black Rose: A Rock Legend, Renegade (där är det många som inte håller med, det vet jag) och Thunder and Lightning. Thin Lizzy blev, något orättvist, stämplat som ett heavy metal-band, vilket jag tycker är fel, de var mycket bredare än så (inget ont om heavy metal, tvärt om, men Thin Lizzy hör inte till den genren). Jag tror att det är därför som många inte gillar Renegade eftersom den är ganska experimentell, med låtar som Fats och Mexican Blood. Nej, Thin Lizzy var inget heavy metal-band, jag tycker till och med att titellåten på Thunder and Lightning känns lite krystad om jag ska vara ärlig.

Tyvärr sumpade jag alla chanser att se Thin Lizzy live medan Phil Lynott fortfarande levde (ung och dum som man var), något jag har ångrat många gånger, jag har bara sett dem ett par gånger med John Sykes på sång – även om han gör ett bra jobb så kan det ju naturligtvis aldrig bli som att se det riktiga Thin Lizzy. Jag får väl trösta mig med att jag var för ung för att se det riktigt klassiska Lizzy med Phil Lynott på sång och bas, Brian Downey på trummor och Scott Gorham och Brian Robertson på gitarr och körsång. Jag hade varit för ung för att uppskatta det till fullo och i ärlighetens namn hade jag inte fått se dem för mamma och pappa i alla fall…