Magstorm - Bloggen
phil lynott <> Magstorm – Bloggen

04 januari 2010:

Phil Lynott – idag är det 24 år sen han dog

Filed under: Musik — Etiketter:, , , — Magnus Storm @

Ja, 24 år har det gått sen en av mina absolut största musikaliska hjältar dog. Han blev intagen på Salisbury Hospital i slutet av december 1985, där man konstaterade att han hade både njur- och leverinfektion och den 4 januari 1986 avled han i en kombination av lunginflammation och hjärtkollaps, hans hälsa var väl så försvagad av åratals alkohol- och drogmissbruk att den inte orkade längre. Phil Lynott var, som många vet, frontman, sångare och den huvudsakliga låtskrivaren i Thin Lizzy.

Jag upptäckte Thin Lizzy 1976 (då jag var 10 år gammal) när en klasskompis till mig spelade albumet Jailbreak, som släpptes samma år, för mig. Jag hade aldrig hört nån häftigare musik och föll som en klubbad oxe; de tvåstämmiga gitarrerna, Phils röst, Brian Downey’s lite jazziga trumspel, allt satt perfekt! Brian Downey är förresten en mycket underskattad trummis om du frågar mig, utan honom hade Thin Lizzy inte haft samma avspända framtoning. Allt detta fattade jag förstås inte förrän långt senare, det var någonting som man hörde undermedvetet, antar jag.

Jailbreak är än idag den bästa Thin Lizzy-plattan tycker jag, delvis beroende på att det var den första plattan jag började lyssna på förstås. Andra bra plattor är Bad Reputation, Black Rose: A Rock Legend, Renegade (där är det många som inte håller med, det vet jag) och Thunder and Lightning. Thin Lizzy blev, något orättvist, stämplat som ett heavy metal-band, vilket jag tycker är fel, de var mycket bredare än så (inget ont om heavy metal, tvärt om, men Thin Lizzy hör inte till den genren). Jag tror att det är därför som många inte gillar Renegade eftersom den är ganska experimentell, med låtar som Fats och Mexican Blood. Nej, Thin Lizzy var inget heavy metal-band, jag tycker till och med att titellåten på Thunder and Lightning känns lite krystad om jag ska vara ärlig.

Tyvärr sumpade jag alla chanser att se Thin Lizzy live medan Phil Lynott fortfarande levde (ung och dum som man var), något jag har ångrat många gånger, jag har bara sett dem ett par gånger med John Sykes på sång – även om han gör ett bra jobb så kan det ju naturligtvis aldrig bli som att se det riktiga Thin Lizzy. Jag får väl trösta mig med att jag var för ung för att se det riktigt klassiska Lizzy med Phil Lynott på sång och bas, Brian Downey på trummor och Scott Gorham och Brian Robertson på gitarr och körsång. Jag hade varit för ung för att uppskatta det till fullo och i ärlighetens namn hade jag inte fått se dem för mamma och pappa i alla fall…