PellX pelletsbrännare - så fungerar den

PellX pellet burner

En beskrivning av hur pelletsbrännaren fungerar när den fungerar

En pelletsbrännare består i grova drag av ett så kallat tändelement, en flamvakt (ljussensor), en fläkt, ett brännarrör, en temperaturgivare och ett styrsystem. Till pelletsbrännaren måste ett matarrör vara kopplat för att kunna mata fram pellets. Denna matningsanordning består av ett rör i vilket det sitter en spiral som drivs av en elmotor. Röret monteras så att öppningen sitter så långt ner som möjligt i pelletsförrådet och därigenom kan få med sig så mycket pellets som möjligt innan det är dags att fylla på mer. Så här kan det vara när pelletsbrännaren inte fungerar.

Det finns, vad jag känner till, två olika system för hur matningen fungerar: antingen sitter det en så kallad internskruv i själva pelletsbrännaren; i det fallet så "buffrar" systemet upp en viss mängd pellets i fallröret (och en bit upp i slangen) och portionerar in det i brännarröret eller så portioneras pelletsen fram direkt ifrån förrådet ner i brännarröret som i fallet PellX. Nackdelen med det sistnämnda systemet är att det är ganska svårt att få en jämn matning och fördelen är att det är färre delar som kan gå sönder.

Har man en PellX så börjar processen med att en startdos matas fram ifrån förrådet ner i brännarröret (och så fungerar väl de flesta pelletsbrännare). Startdosen kan man antingen bestämma genom att väga den eller genom att mäta dess volym. Jag anser att man får ett bättre resultat om man väger den eftersom olika pelletsmärken kan ha olika densitet.

När startdosen är frammatad värms tändelementet upp i några sekunder innan fläkten börjar gå intermittent på låg fart (start, stopp, start, stopp osv), och när detta har pågått i cirka en halv minut börjar pelletsen brinna. Det är nu man märker om man har för hög startdos; man får i så fall en gengasexplosion precis i antändningsögonblicket, en så kallad pannpuff, vilket kan få till följd att en del av röken hamnar utanför pannan istället för att åka upp genom skorstenen.

Några av pelletsbrännarens komponenter

När flamvakten belyses av lågan genererar den en svag elektrisk spänning som registreras av styrsystemet. Styrsystemet vet nu att det brinner och går in i nästa fas där den under en stund inte matar fram någon pellets alls för att sedan mata fram pellets med en lägre dosering än under driftfasen; allt detta för att startdosen ska hinna att brinna ner till en lagom nivå.

Det är nu man märker om man har för låg startdos; elden hinner helt enkelt slockna innan brännaren går in i driftfasen. Vartefter lågorna blir mindre så sjunker den spänning som flamvakten genererar och när den har sjunkit under en viss nivå så vet styrsystemet att något är fel och påbörjar ett nytt startförsök.

Det är här jag tycker att systemet är lite felprogrammerat eftersom det hinner gå alldeles för lång tid innan ny pellets matas fram, det här kan dock ha någonting med säkerheten att göra så jag kanske inte ska vara alltför hård i min bedömning. När två omstartsförsök har gjorts larmar styrsystemet och fläkten går i cirka fyra minuter för att eventuell kvarvarande pellets ska hinna brinna upp.

Om startförsöket lyckas går styrsystemet in i driftfasen efter cirka fem minuter och fortsätter att mata fram pellets intermittent med en större dos än under uppstartsfasen ända tills temperaturgivaren registrerar att pannan är uppe i den temperatur som man har ställt in att brännaren ska slå av vid. När denna temperatur är uppnådd slutar styrsystemet att mata fram pellets och fläkten fortsätter att gå i cirka fyra minuter. När temperaturen i pannan har sjunkit till inställd starttemperatur börjar processen om igen. Skillnaden mellan starttemperatur och stopptemperatur kallas hysteres.

Monterad pelletsbrännare